”jag vill inte vara här jag förstår inte varför jag är här” – duggade lite mellantätt i meningar som utbyttes.
Ungdomarna hade just vinkat av sina föräldrar och nu var det bara vi här- i skogen i mitten av ingenstans. Våra grannar var myggor och skog. Dass där ute och mulltoa inne. Så långt från city liv du kan tänka dig och UTAN digital utrustning, ingen tv, ingenting….

Vi, dvs jag och mina terapeutkollegor Patrik och Marc som skulle vara ledare på detta sommarläger -för 12 grabbar i åldrar mellan 13-21 år. Denna konstellation av människor som är helt olika men delar samma ”problem”: – skärm, dataspelsmissbruk.

En del kanske inte ännu är just där, men har hög tendering till att hamna där. Vi är där för deras skull, vi är där för vi kanske kan ge stöttning, verktyg, öppna lite tankar för dem, ja – som en dörröppnare. Vi har inte tanke att plocka bort datorn helt och hållet, men kanske minimera spelandet och addera annat för dem?
Starten på lägret för många var svår, att interagera med andra människor och en kille satt med luvan neddragen över ansiktet och berättade hur han ogillade människor överhuvudtaget och vid min fråga hur läget var, kom svaret ihop med en uttråkad min: dåligt! Okey, dåligt – ja, hos oss får det vara även det. Dåligt alltså. Här ligger en grundtanke att allt som dyker upp får vara där. Om missnöje eller tjafs dyker upp- låt det dyka upp. Om glädje kommer fram – låt det komma fram. Om tårar kommer – låt dem komma.

Detta tillåtande klimat gav såklart ringar på vattnet. För inom endast ett par timmar så började saker hända. De började knyta an till gruppen, till oss. Det tog förvisso lite längre för andra, men så är det ju, vi har olika startsträckor.
En kille behöll avstånd och ville gå iväg och vara med sig själv, deltog inte särskilt i samtal alls- bara då han blev tillfrågad. Vi lät honom hålla sin distans, vi lät honom vara tyst. Kroppshållningen var stel och ”avstängd”, blicken fast vid en punkt och ordlöst.

Men även här, från första dagen till sista kom det knoppar som sedan blommade. För oss som arbetat och fått lov att kliva in i dessa ungdomars liv och tankar- är det magiskt. Går inte att beskriva genom ord, det känns!
Denna kille som ville vara med sig själv och gå iväg, började ta kontakt och ”sluta” med sina ”gå iväg promenader” allt mera. Hans kroppshålling med den frysta blicken hade börjat tina upp….

Vi har gjort mycket men samtidigt låtit ungdomarna få sin start på sommarlovet. Allt ifrån målningar, till uppgifter som handlar om kommunikation och även där använt papper och penna som en uttrycksform. Här blev det mycket skratt och liv i gruppen – det där mest basala som ett papper och en penna i ett människomöte – hur fint som helt.
Vi har spelat brännboll och badat. Brännbollen var nog en upplevelse för alla, ledare som ungdomar där tävlingsinstinkten sätter igång. Jag själv satsa hårt och fick betala där efter; överbelastad hälsena, nu i bandage. ( ler)
Vi har pratat och spelat vanliga brädspel, tampats med regn och solsken, fotboll och andra upplevelsebaserade övningar kring teambuilding och temat var alltid kontakt och kommunikation, relation. Det är så viktigt att få vara med, bli inkluderad – känna samhörighet och tillit. Vartefter dagarna gick kunde vi uppmärksamma att detta började infinna sig starkt i gruppen, de började måna om varandra, ta hand om varandra på ett jättefint sätt. Musik har flödat från cd spelare, ungdomarna har skrattat och ibland var det som en ren Stand Up Comedy show . Denna intelligens, denna potential de sitter på är helt enorm!! Så fina killar.

Varje dag har vi haft ”sharing- rundor”- det vill säga att vi samlar ihop oss där vi är och pratar om hur vi har det just nu, vad som hänt under dagen etc. Allas röster fick bli hörda.
Vi har gått på skattjakt, där vi snitslade en bana med frågor och saker de skulle göra och samla på sig under tiden – de fick bokstäver som ”belöning”. Den första var bokstaven ”L”, den andra ”I”, den tredje ”V”. LIV.
Ja, liv, livet som sådant som har så mycket som ingår i det. Balansen mellan att ha saker att göra, ha tråkigt, vilja spela, vilja äta godis, INTE få spela, INTE kunna äta godis och dricka läsk. Saker som triggar, saker som inte triggar, viljor hit och dit och behov…allt får ingå.

Tårar och skratt, lust och olust, och allt allt ALLT däremellan…..Precis som en ”Gott och blandat påse”.
Jag tackar för denna gång och ser fram emot att se alla igen på återkopplingsträff i höst.
Även ett särskilt tack till mina kära kollegor och medarbetare Patrik Wincent och Marc Hagberg.

// Anna

Nedan visar vi en 7 minuters visuell kortfilm kring sommarlägret